Europas handelspolitik står inför stora utmaningar då relationerna med både USA och Kina präglas av osäkerhet och konflikter. Samtidigt försöker EU hitta nya strategiska samarbeten för att minska sitt beroende av dessa två globala jättar.
EU, som har strikta regler för livsmedelsproduktion, har svårt att acceptera produkter som inte lever upp till unionens höga standarder. Detta påverkar frihandelsförhandlingarna med exempelvis Mercosur-länderna (Argentina, Brasilien, Paraguay, Uruguay och Bolivia), där livsmedelsprodukter är en central konfliktpunkt. Dessutom kan EU:s skärpta regler mot avskogning ytterligare begränsa handeln.
EU:s utmaningar med handelspolitik
Trots dessa hinder har EU arbetat aktivt med att säkra nya avtal. Frihandelsavtal med Japan och Kanada är redan på plats, men de pågående förhandlingarna med Mercosur visar att det är svårt att hitta balans mellan krav på hållbarhet och behovet av nya handelsvägar.
USA:s tullpolitik skapar oro
Donald Trump har tidigare genomfört stora förändringar i USA:s handelspolitik, bland annat genom att ersätta Nafta-avtalet med det nya USMCA-avtalet mellan USA, Kanada och Mexiko. Nu planerar han ytterligare tullar, med förslag på 25 % för import från Kanada och Mexiko samt 10 % på kinesiska produkter.
Denna politik är problematisk för EU, som har större handelsvolymer med USA än vad Kanada och Mexiko har. Om tullarna breddas till att inkludera Europa kan det få allvarliga konsekvenser för unionens ekonomiska stabilitet.
EU:s handel med Kina – både risk och möjlighet
Kina är en av EU:s största handelspartner och avgörande för flera europeiska industrier. Ett handelskrig med både Kina och USA skulle slå hårt mot EU:s ekonomi. Samtidigt är EU beroende av att balansera sin handelspolitik för att undvika att bli alltför beroende av någon enskild partner.
Frihandel som lösning och framtid
För att minska beroendet av USA och Kina har EU prioriterat att stärka samarbetet med andra ekonomier. Ett exempel är frihandelsavtalet med Japan, som visat sig framgångsrikt, och fortsatta samtal med Mercosur-länderna. Men frågan om jordbruk och livsmedelsstandarder förblir en stor stötesten i dessa förhandlingar.
Trots svårigheterna är det tydligt att EU kommer att behöva visa flexibilitet i sina krav för att nå nya avtal. Detta är särskilt viktigt för att diversifiera unionens handelspartners och minska sårbarheten för yttre chocker från USA eller Kina.
Slutligen – konsumenten bär kostnaden
Oavsett utgången av handelskonflikter eller tullförändringar är det konsumenterna som i slutändan får stå för notan. Högre priser på importerade varor är en direkt följd av tullar och konflikter. Därför är en stabil och diversifierad handelspolitik avgörande för att säkerställa ekonomisk stabilitet i Europa.
Källa: Maaseudun Tulevaisuus