Förutsättningarna för kostnadseffektiv ståltillverkning består till största delen av tillgången på bra råvaror – järnmalm, kol, skrot och kalk – och god logistik. Lönekostnader har rätt liten påverkan på totalkostnaden. Det betyder att det även i Europa går att producera stål till konkurrenskraftiga villkor och erbjuda industrin rätt förutsättningar för att producera här.
I förra numret av BE Groups tidning "Nya Dimensioner" förutspådde vi att det till kvartal 1 skulle bli en kraftig prishöjning av platta produkter – sprungna ur jungfruliga råvaror – men även att priset på skrot skulle stiga och med dem långa produkter som balk, stång och armering. En återblick säger att det var en ganska precis prognos. Kanske i underkant?
Vad sker då framöver? Svaret är att om inga yttre omständigheter förändras, så kommer det inte bli några större kast. Men så kommer det såklart inte att bli. Det finns många frågetecken, stora som små. Brexit? Kronans värde? Mr Trump? Produktionsstörningar? Sibirisk vinter?
De signaler vi får från leverantörerna är att det fortsatt är hög beläggning och långa ledtider för alla platta produkter. Det gäller mer för kallvalsade produkter och mest för belagda. Vissa prognosinstitut tror på sjunkande priser i sommar baserat på sjunkande råvarupriser. Med tanke på marknadsbehoven är det inget vi räknar med.
Plåtpriserna har ökat kraftigt det senaste året, men ligger ändå inte högt om man blickar några år tillbaka. När det gäller långa produkter är behoven också stora och många kunder andas optimism. ”Vi har många projekt att räkna på” hörs från olika håll. I nuläget ser vi inte att tillgängligheten ska bli en begränsande faktor. Producenterna klarar mer.
Skrotpriset som i oktober låg strax över 1600 kr/t, etablerade sig i slutet på 2016 runt 2300 kr/t, men faller nu igen. En ytterligare faktor att ta med är valutan. Den vågar jag inte ha en åsikt om …
Under året har priserna för rostfria legeringsämnen ökat och återställts till nivån före 2015. Nu åker Nickel berg-och-dalbana på London Metal Exchange (LME), så trenden kanske bryts? När det gäller aluminium är det en stigande trend på LME.
Sedan är det efterfrågan på marknaden. I slutet av 2016 var efterfrågan på stål i Sverige klart högre än året innan. Det gjorde att tillförseln av stål genom distributionsledet landade på en nivå som är 5,6 % högre för 2016 jämfört med 2015, främst inom armering och tunnplåt som båda ökade mer än 10 %. Det var mer än en ”kalendereffekt” och känns klart lovande. Vi vet att det är ”bra drag i byggsvängen” och ser också en ökande aktivitet inom infrastruktur-byggande.
Fordonsrelaterad industri har också goda tider, men kanske inte riktigt lika goda som 2016. Vi ser också att gruvutrustningsbranschen börjar röra på sig efter flera tunga år.
Globalt kan vi notera att råstålsproduktionen i världen under 2016 (World Steel Association) ökade med 0,8 % jämfört med 2015, och nådde 1 628,5 miljoner ton. Kina stod för 808,4 (+1,2 %) av dessa och EU för 162,3 (-2,3 %).
Allt detta gör att vi i 2017 tror oss se ett läge med den bästa balansen mellan tillgång och efterfrågan på stål sedan finanskrisen startade hösten 2008. Det tror jag är bra på längre sikt.
