På senare tid duggar de negativa nyheterna tätt kring sol- och vindkraft. Orsaken är – som vi rapporterat om tidigare – att marknaden är överetablerad. När det blåser och/eller solen skiner översvämmas vi av el och priset sjunker, allt oftare till och med under noll. Samtidigt kommer vi att ha elbrist de dagar det inte blåser på vintern då vi använder som mest. Detta är en hörna vi själva målat in oss i.
Allra värst är situationen i elområde 4, södra Sverige. Inget elområde i Europa har sämre förutsättningar att klara elbalansen. Smaka på den. Sämst i Europa! Elbristen i Skåne har utlöst en rad aktiviteter, till exempel bildandet av ”Skånes Effektkommission”. Exakt vad de har lyckats åstadkomma under de tre år de funnits är oklart. Men något rejält nytänkande verkar inte prägla verksamheten.
Inte minst nu när Vattenfall drar i nödbromsen för det mycket hajpade ”Kriegers Flak”-projektet borde en viss omorientering vara på plats. Kriegers Flak som skulle bli en havsbaserad vindkraftspark av aldrig tidigare skådat format, är inte lönsamt. När dessutom regeringen vägrar att betala för anslutningskostnaderna har proppen gått. Vattenfalls VD, Anna Borg, säger att anslutningskostnaderna står för upp till 30% av kostnaderna och därför borde betalas av Svenska Kraftnät för att projektet skulle bli lönsamt. Är jag den ende i hela Sverige som tycker att detta är ett mycket märkligt argument? Bara för att en stor del av kostnaderna (investeringarna) betalas av någon annan så innebär det ju inte att de totala kostnaderna blir mindre. Men så är det numera i Vattenfall, det är ”Borgonomics” som gäller. Det hela blir inte mindre konstigt när man betänker att såväl Svenska Kraftnät som Vattenfall ägs av staten. Till 100%.
I en debattartikel identifierar i alla fall Skånes effektkommission visserligen vikten av att reformera elmarknaden så att man ska premiera kraftslag som är tillgängliga när de behövs som mest. Detta är mycket positivt. Men sedan trasslar man in sig i en rad motsägelser: Kärnkraft tar för lång tid. Det finns annat, till exempel vindkraft, som går fortare och ger man bara närboende lite ersättning så löser sig allt. Skånes effektkommission ger då yttryck för den förvirring som präglat hela det svenska energietablissemanget under lång tid nu: ”Lite av varje blir nog bra”. På det sättet slipper man ta ställning och undviker kritik. Det här är naturligtvis nonsens. Varför?
- Varje nytt vindkraftverk som kopplas in på nätet förvärrar krisen. De kraftiga svängarna mellan minuspriser och höga priser blir bara större och större och eroderar dessutom investeringsviljan.
- Havsbaserad vindkraft tar minst lika lång tid att få igång som ett nytt kärnkraftverk. Kriegers flak började projekteras redan 2006.
- Havsbaserad vindkraft är det i särklass dyraste kraftslaget efter solel på villatak, det har Energiforsk slagit fast. Att man kräver gratis anslutningskostnader för att det ska löna sig är en tydlig indikation på detta. Att Vattenfall drar sig ur sitt prestigeprojekt är en annan. Inte minst när man väger in behovet av backup eller lagring så sticker kostnaderna iväg dramatiskt.
När man stängde fyra reaktorer under den förra regeringens tid och samtidigt gav grönt ljus åt en rejäl utbyggnad av vindkraft lades grunden till de problem vi har idag. Nu behövs förnyelse. Räkenskapens dag är här.
Sven Olof Andersson Hederoth