Från det västsvenska näringslivet kommer både ris och ros när det gäller den nationella infrastrukturplanen. Det saknas tydliga åtgärder mot kapacitetsbrist på järnvägssträckan mellan Göteborg Alingsås. Samtidigt kommer satsningarna på nya stambanor medföra stora möjligheter för ökad arbetsmarknadsförstoring.
– Det är närmast obegripligt att regeringen låter bli att åtgärda den enskilt största/värsta flaskhalsen i det svenska järnvägsnätet, Göteborg – Alingsås. Det är den enda dubbelspåriga järnvägssträckan i landet med kapacitetsbegränsningar mätt över hela dygnet. Det drabbar resenärer lokalt, regionalt samt nationellt mellan Stockholm och Göteborg. Inte minst drabbas industriföretag i Mälardalen och Norrland vars gods ska till/från Göteborgs hamn, säger Markus Ottemark, näringspolitisk expert inom infrastrukturfrågor hos Västsvenska Handelskammaren.
– Det gröna stål, batterier med mera som inom några år produceras i Norrland kommer i stor utsträckning att transporteras via Västra stambanan till Göteborgs hamn för vidare export. Men om godset inte kommer fram på grund av kapacitetsbrist riskerar det att bli ännu grönare av algpåväxt, menar Markus.
Den nyindustrialisering som nu sker i Norrland har sin motsvarighet i Västsverige som är Europas ledande region för fordonselektrifiering. Någon motsvarighet till de infrastruktursatsningar som regeringen gör i Norrland med anledning av nyindustrialiseringen ser vi dock inte i Västsverige.
Regeringen är tydlig med att nya stambanor måste byggas, dels för att avlasta Västra- och Södra stambanan och dels för att skapa förutsättningar för arbetsmarknadsförstoring.
– Vi välkomnar satsningen på nya stambanor men utbyggnadstakten är alldeles för långsam. Göteborg – Borås via Mölndal och Landvetter är ett av landets största pendelstråk men har idag landets sämsta järnväg mellan två stora och närliggande städer. 2028 borde det vara invigning av nya järnvägen, inte ett första spadtag, säger Johan Trouvé vd på Västsvenska Handelskammaren.
