En grön bubbla
Oroväckande signaler finns nu att läsa om Sveriges flaggskepp i den gröna ekonomin, Northvolt. För 2022 rapporteras en omsättning på 1.1 miljarder och en förlust på 3.2 miljarder. Även om ett nystartat företag kan göra stora förluster i början av sin existens och man följer en affärsplan som förutsett detta, är ändå storleken på de summor som nu nämns skrämmande höga. Vilken privat investerare täcker upp dessa förluster? Varifrån kommer pengarna?
I det här fallet kommer faktiskt en del av pengarna från mig själv. Jag har under ett par år placerat en del av spargrisens innehåll i en fond som tillhör en av våra ledande banker. I de kvartalsrapporter som distribueras säger man att man numera fokuserar i huvudsak på hållbara investeringar och hyllar sig själva som riktigt duktiga världsförbättrare. Sådana hemskheter som olja och gas vill man inte hålla på med och försvarsmateriel är lika avskytt och ej hållbart. (Så några JAS-plan som ska skrämma bort ryssen vill man tydligen inte vara med om att finansiera.) OK, men hur har den där fonden gått? Betydligt sämre än snittet. Ändring kommer att ske i familjens finansstrategi.
Ännu värre blir det när man läst Dagens Industri den 15/5. Med rubriken ”Illrött för grön portfölj” går man igenom Aktieinvests Cleantechportfölj som från starten 2021 har tappat 80% av sitt värde. Man kan fråga sig hur detta varit möjligt? Den nuvarande ägaren, Pareto Securities, har även agerat rådgivare till fyra av de fem bolag som finns med i portföljen. Allt detta andas kompiskorruption och en icke önskvärd intressekonflikt. Ett antal personer kan förmodas ha tjänat ordentliga pengar på att de egna firmorna höjts till skyarna av Pareto som sedan sålt andelar i fonden.
Märkligt är också att Peter Carlsson, Northvolts grundare, nyligen har uttalat tvivel på den egna verksamhetens miljömässighet (di.se den 15 maj). Peter verkar ha insett att batteritillverkning är en ordentlig resursförbrukare som kommer att kräva mängder av nya gruvor för olika metaller och gigantiska anläggningar för utvinning av litium och förfasar sig över kinesiska bolag som hugger ner regnskogar i Indonesien för att starta gruvor.
Den så omhuldade norrländska industrirevolutionen med grönt stål i spetsen är ett annat frågetecken. Med osedvanlig svensk självsäkerhet säger man sig vara övertygad om att kunder kommer att vara beredda att betala 30-50% mer för det gröna stålet. Jag har mina tvivel. Med den nuvarande inflationen i minne verkar det inte sannolikt att samhället kommer att klara fler prisökningar. Vanliga människor har redan drabbats hårt av dyrare mat på grund av ökade energi- och konstgödningspriser. Men säger vän av den gröna omställningen: ”Vanligt folk köper väl inte stål?” Jo, det gör de, indirekt. Tvättmaskiner och kylskåp blir dyrare. Teslan blir ännu dyrare. Listan kan göras lång.
Man frågar sig också hur vindkraftsindustrin ska klara sig. När detta skrivs, kl 14:30 den 17 maj, är elpriset i hela Norden noll. Det blåser rejält så vindkraften levererar massor, nästan 7000 MW men de får alltså inget betalt. Hur länge ska den verksamheten kunna fortsätta? Hur ska någon våga investera i ny kapacitet? För varje vindkraftverk som byggs så blir överskotten större.
Det hela påminner mig om internetbubblans glansdagar. Några svenska internetentreprenörer i London hade lyckats samla rejält med riskkapital till sin nya sajt som gick ut på att man skulle sälja gymnastikskor på nätet (boo.com). De brände en miljon pund om dagen när de höll på som bäst. Det gick åt skogen. Andra, liknande fall förekom överallt i västvärlden. De unga människor som låg bakom denna yra yttrade i intervjuer att det här var en ny ekonomi och vinst och förlust inte längre var begrepp som man tyckte hade någon mening. Men till slut kom verkligheten ikapp och bet dem i svansen. VI vet hur det slutade.
Kommer det att hända med den gröna ekonomin? Inte osannolikt, många tecken tyder på att vi är i en bubbla igen. Fantasivärderingar, flockmentalitet, tillgång till riskkapital respektive statliga stöd och så vidare.
För egen del tänker jag investera i företag som förstår att man måste tjäna pengar för att öka värdet. Om det slinker med en och annan JAS Gripen i mina investeringar så tänker jag inte ha dåligt samvete för det. Tvärtom.
Av: Sven Olof Andersson Hederoth
Ej hållbar investering? Bild: Saab
Grön bubbla? Bild: Evgenij Katjin