Nyligen vid mötet för den Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) kommitté för skydd av den marina miljön (Marine Environment Protection Commitee, MEPC) nådde staterna en kompromiss om regler för minskning av växthusgasutsläppen från den internationella sjöfarten på kort sikt.
Vid mötet beslöts om regler för hur man med både tekniska och operativa metoder ska reglera koldioxidintensiteten hos fartyg i internationell trafik. En teknisk metod går ut på att ett fartyg måste uppnå en viss energieffektivitetsnivå med hjälp av tekniska lösningar, såsom rotorsegel. En operativ metod innebär å sin sida att ett fartyg måste uppnå ett visst årligt koldioxidintensitetsmål med operativa medel, t.ex. genom att sänka fartygets hastighet.
Reglerna skrivs in i MARPOL-konventionen och de syftar till att uppnå målet i IMO:s preliminära västhusgasstrategi. Enligt den ska koldioxidintensiteten inom den internationella sjöfarten, dvs. koldioxidutsläppen i förhållande till transportprestationen, sjunka med minst 40 procent fram till 2030 jämfört med 2008.
Kompromissens svaghet är att den inte innehåller några effektiva sanktioner som kan vidtas i de fall där fartyg inte vidtar de korrigerande åtgärder som krävs för att minska utsläppen. Detta försvårar uppnåendet av målet för minskning av utsläppen som uppställts för 2030. Den utsläppsminskande effekten kommer sannolikt att ligga långt från den nivå som Finland och många andra stater har önskat. Den kommer också att ligga långt från IMO:s mål och riktlinjerna i Parisavtalet.
Vid förhandlingarna nådde Finland ett viktigt mål i fråga om kraven på energieffektivitet för ro-ro- och ro-pax-fartyg. De särskilda kraven i fråga om fartygen kommer i de internationellt förpliktande ändringarna av MARPOL-konventionen att beaktas så att ro-ro- och ro-pax-fartygen har realistiska möjligheter att uppnå den energiprestandanivå som krävs.
Förhandlingarna om preciserande regler fortsätter. Om det inte åstadkoms ett strikt och tydligt reglemente som preciserar regleringen, fortsätter utsläppen av växthusgaser att öka och IMO uppnår inte sina mål. Nästa arbetsgruppsmöte om de preciserande reglerna ordnas i maj 2021.
Vid mötet pådrev Finland på eget initiativ och med framgång tydliga arrangemang för sjöfartsorganisationens arbete, så att staterna ska hinna komma överens om åtgärder för att minska utsläppen inom den tidtabell som man tidigare beslutat om.
Mötets beslut om kortsiktiga åtgärder för att minska växthusgasutsläppen torde bekräftas vid nästa möte för IMO:s kommitté för skydd av den marina miljön sommaren 2021. Kraven på att förbättra fartygens energieffektivitet och koldioxidintensitet ska träda i kraft den 1 januari 2023.
Förhandlingarna om metoder för att minska utsläppen på medellång och lång sikt fortsätter. Sådana metoder är till exempel en internationell bränsleavgift, andra ekonomiska styrmedel samt ibruktagandet av koldioxidsnåla och koldioxidfria bränslen.
De totala årliga utsläppen från den internationella sjöfarten ska enligt det uppställda målet minska med minst 50 procent fram till 2050 jämfört med 2008. Beroende på världsekonomin och energimarknaden beräknas utsläppen från den internationella sjöfarten att öka med 90–130 procent från 2008 års nivå fram till 2050, om utsläppen inte minskas effektivt.
Vid finländska kommunikationsministeriet bereds ett principbeslut om minskning av utsläpp från transporter till sjöss och på inre vattenvägar, som ska styra det internationella påverkansarbetet och fastställa riktlinjer för minskningen av utsläpp också i Finland. Avsikten är att utkastet till principbeslut ska sändas på remiss i slutet av året.
