En studie utförd av Tåg i tid har gjorts för att identifiera hur järnvägen skulle kunna bli bättre med mer precis information om väder. Det behöver identifieras vilken prognoslängd, vilken väderdata och hur geografiskt avgränsad informationen behöver vara. Men framför allt behöver man identifiera vem som har nytta av väderinformationen för att agera på ett den. Ett stort antal funktioner har intervjuats både inom Trafikverket och hos trafikhuvudmän, entreprenörer, region och kommun. Detta för att få med perspektivet från dörr till dörr.
Det finns två tydliga resultat. För det första, intresset för att bli bättre när det är dåligt väder är mycket lågt. Vilket då naturligtvis gör att behovet av mer detaljerad information om vädret framöver är överflödig. Om man ändå inte tänkte ändra sitt agerande behöver man ju inte mer information. För det andra, ambitionsnivån för hur bra man ska vara när det är dåligt väder sprider mycket. Exempelvis kan vissa kommuner ploga sina cykelbanor direkt på morgonen och andra kommuner väntar en hel vecka.
Det blir extremt tydligt när man jämför ambitionen inom Trafikverket för snöröjning mellan väg och järnväg. Högsta ambitionen finns på vägsidan där det på vissa ställen ska vara snö och halkfritt tre timmar efter sista snöflingan fallit, medan det på järnvägssidan får vara hur mycket snö och is som hälls fram till åtta timmar efter sista snöflingan. Därefter får det vara max tre cemtimeter packad snö och is på perrongerna.
Järnvägens ambitionsnivå är så låg att man i vissa delar av landet helt kan strunta i att göra något. I Skåne och längs västkusten är det få tillfällen där inte passagerarna lyckas trampan ner den snö som faller till ett tre centimeter tjockt lager på de åtta timmarna man har i kontraktet.
Slutsatsen är att det i nuläget inte finns något större intresse för att bli bättre i dåligt väder. Det finns följaktligen inte heller något intresse för bättre information om kommande väder.