Mikroplaster finns överallt - i havet, på land, i djur, växter och även i den mänskliga kroppen. Termen "mikroplaster" definierades för tjugo år sedan i en vetenskaplig artikel. Nu har tidskriften Science granskat situationen och hur problemen kopplade till mikroplaster kan åtgärdas.
Mikroplaster uppstår ur många aspekter av det dagliga livet, inklusive användning av smink, plastförpackningar, tvätt av kläder och bilåkande. Dessa små partiklar har trängt in i nästan alla mänskliga organ, vilket visats i ny forskning som belyser deras negativa hälsoeffekter. Om nuvarande trender fortsätter förväntas plastproduktionen tredubblas globalt inom de kommande tre decennierna.
Forskningen har också dokumenterat att mikroplaster orsakar omfattande miljöföroreningar. Mikroplaster har övergått från att vara ett forskningsämne till att bli ett samhällsproblem som kräver gemensamma lösningar. Det finns flera initiativ för att hantera problemet, men det är ofta svårt att mäta effektiviteten eller att förutse oavsiktliga konsekvenser.
Mikroplasterna har blivit ett samhällsproblem
Katie Matthews, chefsforskare vid Oceana, framhöll nyligen i Los Angeles Times: ”Om ditt badkar svämmar över ska du inte börja med en mopp. Stäng av kranen. Lösningen på den här krisen är tydlig: Minska produktionen och användningen av plast och satsa på påfyllningsbara och återanvändbara system.”
Det har diskuterats att förbjuda onödiga plastprodukter och att förbättra produktdesign, samt att implementera krav på beteendeförändringar i leveranskedjorna. Trots lovande förslag finns det risk för oönskade konsekvenser.
Frankrike har infört lagar om att tvättmaskiner ska ha filter för att fånga mikrofibrer, och avloppsreningsverk har infrastruktur för att fånga mikroplaster. Dessa åtgärder ger dock inga miljövinster om filtren inte rengörs korrekt eller om slam från reningen sprids på åkermark som gödningsmedel.
Stora utmaningar
Politiska initiativ, såsom EU:s ramdirektiv för marin strategi, har bidragit till att inkludera mikroplaster i mätningar av den marina miljön. Men det finns stora utmaningar kring hur detaljerade regler ska utformas för att hantera alla källor till och spridningsvägar för mikroplaster. Insatser behöver fokuseras "uppströms" i tillverkningskedjan. Det räcker inte att reglera användningen av bildäck om mikroplaster fortfarande släpps ut under tillverkningen.
Design av tyger kan även revideras för att minska mängden mikrofibrer som frigörs vid tvätt. Åtgärder som fokuserar tidigt i tillverkningskedjan kräver samhälleligt stöd för ökade kostnader och potentiellt besvärligare användning. De måste vara ekonomiskt hållbara för industrin och samtidigt inte belasta konsumenterna för mycket. Så har det i alla fall sagts hittills.
Källa: Lena Scherman/Deep Sea Reporter
