En ny studie vid Högskolan i Gävle ger en mer tillförlitlig bild av vilka områden i Sverige som riskerar översvämningar. Kunskapen om var byggande kan ske med hänsyn till översvämningsrisker är dessutom begränsad inom stadsplaneringsfunktionen i många av landets kommuner, enligt en enkätundersökning med koppling till studien.
Forskning visar att klimatförändringarna kommer att leda till fler extrema väderhändelser liknande regnovädret som resulterade i översvämningar i Gävle förra veckan. Bedömningen av var man kan bygga i förhållande till vattendrag blir därför allt mer betydelsefull.
I en ny studie har forskare inom Hållbar stadsutveckling vid Högskolan i Gävle undersökt riskerna för översvämningar i anslutning till olika vattendrag. I bedömningsmodellen har forskarna bland annat tagit hänsyn till höjdmodellens kvalitet, marklutning och grad av friktion i den mark som omger vattendragen. Med hjälp av en nyutvecklad applikation har forskarna sedan fått fram så kallade osäkerhetszoner, alltså områden kring den modellerade översvämningsgränsen dit en specifik översvämning förväntas nå.
– Vår förhoppning är att man inte ska bygga i de här områdena. Istället bör osäkerhetszonerna utnyttjas för bygga in motståndskraft mot översvämningar. Områdena kan också förbättra villkoren för olika ekosystemtjänster, som exempelvis temperaturreglering, fysisk hälsa och välbefinnande säger Anders Brandt, docent i geospatial informationsvetenskap och ansvarig för den nya studien vid Högskolan i Gävle.
På konventionella översvämningsriskkartor är gränserna för vattnets utbredning alltid skarpa och kan därför inte visa att det finns en osäkerhet kring gränsens placering. Jämfört med dessa ger därför den nya studien en mer tillförlitlig bild av osäkerheten kring gränsdragningen och hur stora dessa osäkerhetszoner är, framför allt i flacka områden. Detta resulterar i ett kraftfullt verktyg som visar var man fortfarande ska vara försiktig med att bygga eller inte borde bygga alls.
