Världens skulder växer – risk för global skuldkris

Om man jämför hushållens skuldsättning i några europeiska länder hamnar Sverige näst högst upp. Bara danskarna har högre lån per capita. De svenska hushållens höga, och ständigt ökande, skuldsättning har diskuterats flitigt under hela 2010-talet. Den större delen av skulderna är lån som har tagits för att finansiera bostadsköp. Så i takt med att bostadspriserna har stigit har även skuldsättningen ökat. Foto: Creative Commons Lic. Kredit: AhmadArdity.

Enligt Internationella valutafonden (IMF) fortsätter världens statsskulder att öka och kan snart nå hisnande 100 biljoner dollar. USA och Kina toppar listan, men även länder som Brasilien, Frankrike, Italien, Sydafrika och Storbritannien har stora skuldbördor. Sveriges statsskuld uppgick till 1 038 miljarder kronor i september 2024.

Inom den tyska regeringskoalitionen diskuteras ofta den så kallade skuldbromsen, men i ett internationellt perspektiv framstår Tysklands skuldnivå på drygt 60 procent av BNP som relativt låg. Den globala skuldsättningen däremot växer stadigt och beräknas enligt IMF överstiga 100 biljoner dollar under 2024, vilket motsvarar 93 procent av världens BNP. Framför allt USA och Kina driver på denna ökning, och deras åtgärder för att minska skulderna har hittills varit otillräckliga.

Stark skuldökning globalt

Enligt en nyligen publicerad rapport från IMF kan den globala skulden överskrida 100 biljoner dollar redan i år, och trenden pekar på fortsatt uppgång. Skuldsättningen väntas nå 100 procent av BNP till 2030, men i ett negativt scenario kan skulderna bli ännu högre. IMF varnar för att den globala skuldbördan kan stiga till 115 procent av BNP inom tre år om situationen förvärras.

USA – en av de största skulddrivarna

USA:s skuld har ökat dramatiskt de senaste åren. Forskningsföretaget Strategas har räknat ut att det tog USA 232 år att ackumulera de första tio biljonerna dollar i skuld, medan nästa tio biljoner endast tog nio år. Därefter ökade skulden med ytterligare tio biljoner på bara fyra år. I dagsläget ligger den globala statsskulden på 35,46 biljoner dollar, och USA måste varje år betala cirka 1,2 biljoner dollar bara i räntor och amorteringar.

Den amerikanska statsskulden växer nu med en biljon dollar var sjätte månad, en takt som får experter att varna för allvarliga konsekvenser för både USA och den globala ekonomin.

Kinas skuldsättning växer snabbt

Även Kina har en hög skuldsättningsnivå och förväntas överträffa det globala skuldgenomsnittet på 93 procent redan nästa år. Landets utgifter överstiger intäkterna, vilket ökar skuldbördan. Pågående geopolitiska kriser, en åldrande befolkning och klimatförändringar pressar både Kina och andra länder att investera ännu mer, vilket i sin tur ökar risken för att nya skulder tas upp.

IMF har uttryckt oro över denna utveckling och manar världens länder att vidta åtgärder för att stabilisera eller minska sina skulder. Om inte detta sker kan det leda till destabilisering av den globala ekonomin, vilket kan orsaka kraftiga svängningar i räntor och få negativa konsekvenser för finansmarknaderna. Dessutom kan högre skuldsättningsrisker uppstå i andra delar av världen.

Åtgärder krävs för att stoppa skuldökningen

IMF varnar för att de nuvarande åtgärderna för att bromsa skuldsättningen är otillräckliga. För att nå en stabil skuldnivå eller minska skuldbördan skulle stater behöva sänka sina utgifter med cirka 3 till 4,5 procent av BNP. Detta är en svår uppgift, särskilt för stora ekonomier som USA och Kina, men nödvändigt för att undvika en framtida skuldkris.

Om stora skuldsatta ekonomier som USA och Kina inte lyckas få kontroll över sina skulder, riskerar världsekonomin att destabiliseras ytterligare. IMF påpekar att höga skulder i dessa länder kan leda till ökade risker för skulduppbyggnad i andra länder, vilket i slutändan kan påverka den globala ekonomin negativt.

Skuldkrisen är långt ifrån över och riskerna ökar, men det finns fortfarande tid för världens regeringar att vidta åtgärder för att dämpa uppgången och säkra en mer stabil global ekonomi.

Källa: Världsbanken, IMF