I massmedia bombarderas vi nu med budskapet att de höga elpriserna är Vladimir Putins fel. Han har ju stängt gaskranarna till Europa och därmed stiger elpriserna. Är det verkligen så enkelt för den Ryska Federationens president att styra även svenska elpriser?
Naturgas är den stora energibäraren i Europa. En mycket stor andel av de europeiska hushållen värmer sina bostäder med naturgas. Vissa länder, framför allt sådana som valt att avstå från kärnkraft, till exempel Österrike och Italien, producerar el till stor del med hjälp av naturgas. Man brukar säga att 20% av Europas el produceras med naturgas. Gasen kommer från Ryssland, Nordafrika, Azerbajdzjan med flera länder. Det kan vara värt att också påminna om att energibehoven för uppvärmning i länder som exempelvis Italien och Sverige är mycket olika på grund av klimatskillnader.
Naturgasen kom först i mitten på 1980-talet till Sverige men fick inget stort genombrott. Endast en liten bråkdel av svenska hushåll har naturgas. Istället ställde Sverige om bostadsuppvärmningen med hjälp av olika former av värmepumpar, som alla förbrukar el. Oljeeldning för bostadsuppvärmning förekommer knappt längre i Sverige som därmed är ett av världens mest elberoende samhällen.
När såväl Sverige som Tyskland lägger ner kärnkraftverk så ökar naturligtvis behovet av el producerat på andra sätt och naturgas är en sådan komponent. Den sammanlagda minskningen av kärnkraftskapacitet i Tyskland och Sverige när 2022 är slut kommer att vara i storleksordningen 100–150 TWh, det vill säga nästan hela Sveriges elproduktion eller motsvarande en fjärdedel av Tysklands.
Det ökade behovet av naturgas har inte kommit som en överraskning, inte minst eftersom det samtidigt skett en nedgång av naturgasproduktionen i Nordsjöfälten som håller på att ta slut. De båda Nord Stream-projekten ska ses i ljuset av detta. Nord Stream 1 är i full drift och levererar 55 miljarder kubikmeter gas per år till Tyskland och Europa. En sådan mängd gas motsvarar ungefär 30 kärnreaktorer. Nord Stream 2 med samma kapacitet är visserligen färdigbyggt men har inte fått drifttillstånd av tyska myndigheter ännu. Ryska Gazprom har investerat ca 100 miljarder kronor i projektet och är naturligtvis angelägna om att få ”return on investment”.
Men hur det än är så kan man inte låta bli att fundera på vad som hänt om man inte lagt ner kärnkraftverk i Sverige och Tyskland. Det utökade behovet av gas för elproduktion hade då uteblivit och med stor sannolikhet hade den europeiska gaskrisen kunnat isolerats till att vara en kris för naturgasen och inget annat. Påverkan på elpriserna hade varit mycket lägre, kanske rent av obefintliga. Tyskland hade också i större utsträckning kunnat försörja sig självt med el och därmed hade de negativa konsekvenserna för de svenska elpriserna uteblivit.
Elkrisen har alltså många komponenter, men till allra största delen är den en följd av huvudlösa politiska beslut i såväl Sverige som Tyskland.
Text: Sven Olof Andersson Hederoth
