Onödigt dyra investeringar i infrastrukturen gör att viktiga åtgärder hamnar på väntlistan. Ett blame game mellan Regeringen och Trafikverket går ut över säkerhet, miljö, hälsa och stadsbyggnad. Med tre enkla åtgärder kan problemen rättas till.
Fyrstegsprincipen – den modell som ska vägleda alla beslut om vår infrastruktur till de mest kostnadseffektiva och minst miljöstörande åtgärderna – fungerar inte i praktiken. Därom är alla ense. En del ser detta som ett problem, andra inte.
För att omvandla principen till praktik krävs det regeländringar och nya arbetssätt på en rad områden. I en ny promemoria fokuserar Gröna Bilister på några av de mest centrala frågorna – om statlig medfinansiering, om kompetensstöd till kommuner och om kvalitetskontroll på genomförda åtgärder.
"Det krävs ingen större fantasi för att se frustrationen mellan raderna i Trafikverkets förslag till nationell tolvårsplan för infrastrukturen. Trots rekordstora anslag räcker pengarna inte till. Men i en märklig mix av Regeringens otydliga styrning och Trafikverkets oförmåga att förstå intentionerna väljer man dyra lösningar på problem som kanske inte finns. Hur många mil väg som därmed inte blir mötesseparerade och hur många cykelvägnät värda namnet som därmed inte blir byggda – det är det ingen som vet." Citat ur Gröna Bilisters debattartikel i Dagens ETC.
Den nya promemorian är upprättad av Fredrik Holm, som är mångårig medarbetare och rådgivare till Gröna Bilister. År 2016 skrev han boken Hållbar mobilitet från Umeå till Malmö för Gröna Bilisters räkning. Under arbetet uppmärksammade han att fyrstegsprincipens två första steg ofta betonas av kommunala chefer och i policydokument, medan de åtgärder som verkligen genomförs oftare bär prägel av de två sista stegen. I Fredrik Holms uppföljande bok Vänd Pyramiden, Planera för en hållbar mobilitet analyserade han hur denna skillnad mellan princip och praktik uppstår - och hur den kan undvikas.
