Ny rapport - Överflyttningen av gods från väg till sjöfart går trögt

Rapporten har bland annat tittat närmare på tre hamnar – Göteborg, Trelleborg och Karlshamn – och dess omgivande aktörer. Foto: nordli mathisen/unsplash

Trots politisk vilja går överflyttningen av gods från väg till sjöfart långsamt. En ny VTI-rapport, finansierad av Trafikverket, föreslår att sjöfartens konkurrenskraft kan öka om "skevheter" mellan aktörer med olika mål minskas. Regeringens godstransportstrategi och EU:s vitbok från 2011 rekommenderar att gods flyttas från väg till sjöfart, men hittills har knappt någon överflyttning skett.

Orsakerna är bland annat kapacitetsbrister inom järnvägen och brist på transportalternativ som möter köparnas behov. Sjöfarten, trots sin kostnads- och klimateffektivitet, lider av lägre flexibilitet, frekvens och pålitlighet.

– Trenden med allt större fartyg är ett sådant exempel. Det ger stora vinster till rederierna som äger dem. Men större fartyg kräver också investeringar i infrastruktur och kostnaderna för det landar på andra aktörer. Till exempel på hamnarna som behöver göra om kajerna, muddra, bygga nya kranar och fylla terminalerna med mer personal stötvis när de stora fartygen kommer, säger Petra Stelling, forskare på VTI som ledde forskningsprojektet bakom rapporten

Det finns en risk att godstrafiken koncentreras till större hamnar, vilket kan konkurrera ut mindre hamnar och därmed hindra överflyttningen av gods från väg till sjöfart. Centrala konflikter eller "skevheter" mellan aktörerna rör stordriftsfördelar, markanvändning, infrastruktur, miljökrav och digitalisering. För att hantera dessa problem föreslås åtgärder som bättre samordning mellan aktörerna, investeringar i infrastruktur och teknik samt anpassning av regelverk. Behovsägarna inkluderar hamnar, transportföretag, lokala myndigheter och transportköpare, som alla påverkas av och kan bidra till lösningar på dessa utmaningar.

– En del åtgärder i systemet kan aktörerna själva hantera, medan andra måste riktas mot politiker och beslutsfattare på policynivå. När det till exempel gäller digitaliseringen, görs en hel del av aktörerna själva, men man har fortfarande problem med standardiseringar där politik och myndigheter behöver komma in. Dessa kan nu mer ta hjälp av en konceptuell modell som utvecklats under forskningsprojektet och som beskriver sambandet mellan aktörer, skevheter och åtgärder.

 

Åtgärder som föreslås inkluderar:

  • Ökat samarbete: Gemensamt ansvar och samarbete mellan aktörer som varuägare, hamnar och myndigheter kan lösa eller undvika målkonflikter.
  • Markanvändning: Inför torrhamnar och utnyttja marken vertikalt för att hantera markkonflikter.
  • Digitala verktyg: Effektivisera sjöfarten genom integrerade digitala system för bättre koordinering.
  • Finansieringsmodeller: Utveckla nya modeller för att stärka investeringar i infrastruktur.
  • Rättvisa avgifter: Justera avgifter för att öka sjöfartens konkurrenskraft.
  • Samordning av tillstånd: Minska fördröjningar genom bättre samordning av tillståndsprocesser.

Källa: Lighthouse/Trafikverket